The botten is nådd

Min kropp värker. Vartenda ben känns felplacerat och skaver längs sina sidor, leder knäcker och gnisslar, blåmärkena breder ut sig.
Huvudet. Som om en hord bufflar just sprungit rakt över det.

Och precis som alla andra gånger har jag bara mig själv att skylla.


I gotta feeling that last night wasn't such a good night....

Utmaningar

Det här med att välja. Det har jag aldrig kunnat. Så då jag hade kommit in på franska, tyska och ryska på distans kändes det som att jag stod inför ett massivt svårt val.

Jag har så roliga vänner. De argumenterar alla på sitt sätt.


A är rationell:
Tyskar pratar mer engelska än fransmän. Läs franska.

AH är romantiker:
Franska är så vackert. Det är klart du ska välja franska.

J är big thinker:
Det är ju fusk att läsa europeiska språk. Det är ju teoretiskt sätt något vi redan pratar. Nej, det får ju åtminstone vara ett nytt alfabet om du ska kalla det för ett nytt språk. Ryska, arabiska eller katalonska!

S är omtänksam:
Är du säker på att du inte får magsår av mer arbete?

Y är övermänsklig:
Vad roligt! Läs alla tre!

Och monsieur G höll en lång, rationell, strukturerad utläggning på kanske tio minuter om fördelarna av alla tre. Sedan sa han:
...eller så kan man bara säga att tyska talas av nazister, franska talas av fjollor och ryska talas av hårda män som kan dricka mycket sprit.



Det blev franska.

Bomber och granater


Från Sydsvenskan. En underlig isformation i hamnen utanför Barsebäck som någon hittat. Hm, Barsebäck...

Det roligaste var att en man kommenterat det med:
"Här har man uppenbarligen provsprängt med kärnvapen. En atombomb innehållande lite för många isotoper helt enkelt..."

Oooooh! Is-otoper... Lika lågt som glocalnet. Jag gillar honom. Gjorde min dag i detta vinterstormens Malmö.

"And the drugs don't work, they just make you worse..."

What a stupid coat!



Tack Monsieur G som förlängde mitt liv med flera dagar.

Down memory lane

Med inspiration från min gode vän Monsieur G hittade jag några gamla blandband utan någon etikett. Det var en rusande nostalgifärd genom minnen när de raspiga tonerna började ljuda genom spelaren. Jag daterade den ena till Mia 15 år, den andra senare, kanske Mia 16, 17 år. Det var mycket spännande. Jag kunde nästan ta på naiviteten, frustrationen, den stora passion jag kände utan att veta vad objektet var. Jag önskar jag hade kunnat hälsa på Mia 15 år där jag satt med Broder Daniels "Iceage" och sagt hörrdu, allt blir bra. Du kommer att inse att du vill bli läkare, du kommer träffa fantastiska människor, du kommer att känna dig bekräftad i dig själv.

Det faktum att jag sitter här även utan de där råden, inklusive alla de detaljstyrningarna jag hade velat ge, gör mig lugn.

Allting kanske ordnar sig tillslut, ändå.

And T.S. Eliot

Someday I'll have
a disappearing hairline
Someday I'll wear
pyjamas in the day time

Oh, afternoons
will be measured out

Measured out, measured with,
coffeespoons, and T.S. Eliot.

Crash Test Dummies - Afternoons & Coffeespoons.

Could be a crack-head that got hold to the WRONG STUFF!

Maggie, min hippie-amerikanska vän, är så fantastiskt underbar. Hon reser från Schweiz, talar om mina nostalgibomber (Biagio Antonacci, Fraglioni, och att allting måste köpas i storpack) och visar de roligaste klippen på youtube.

Poem 111
av Leonard Cohen

Each man
has a way to betray
the revolution
This is mine

ur The Energy of Slaves.

Snart är det bara Bruce Gilden kvar

En av mina största fotografiska förebilder, Dennis Stock, har gått ur tiden.

Ingen fotade jazz som han gjorde.
Ingen har gjort, ingen kommer göra.

Men att vara fotograf är att vara odödlig.
Han försvinner inte. Han har dokumenterat i hela sitt liv, han har etsat fast sitt minne i historien.

Hejdå Mr Stock. Jag ska fortsätta njuta av din talang i resten av mina fotografiska dagar.

Bilden är från Magnum Photos, som ni ser.
(Get inspired)

Pre- och posttentamenångest, på en och samma gång

Jag klarade tentan. Men efter mina mått mätt är jag långt ifrån godkänd. Sjuttio procent! Det är ju så att man skäms. Jag firar ingenting. På fredag gäller det med den muntliga delen. Jag är såklart hemskt nervös. Javisst - jag är alltid nervös, men inte på det här sättet. Jag vet att jag studerat för lite, och oron är därmed befogad. Själva faktumet, som annars är mig mycket främmande, är oerhört beklämmande.
Jag firar INGENTING.

Tentamina: samma gamla visa

Inatt satt jag på sjukhuset till midnatt och studerade. Jag cyklade sakta hem, för min gnisslande men pålitlige vita springare Åke blir så baktung när man har tusen tons last, det vill säga all världens cellbiologiböcker. Jag sov dåligt. Utanför vajade gatlamporna av och an som morsesignaler i mitt rum, och jag tänkte på någon jag saknade. Tre timmar senare ringde min mobil. Jag ville skjuta mig själv - skjut mig, cellis var de första orden även idag, som hela den här veckan, då jag stapplade upp med håret på ända och grus i mina ögon.

Jag skrev mardrömstentan, men det är frågan om jag blev godkänd. Som tur är är Anders Malmström en av universums bästa terminsansvariga och därför är tentan färdigrättad redan imorgon klockan ett.

Men vilken ångest.

När jag kom ut ur skrivsalen stod Adrian där och log, och räckte mig en whiskeyflaska.
Min klass är så förbannat fin ibland, tänkte jag då det brände till i halsen.

Gudars skymning! Jösses Amalia!

Ovanstående uttryck används frekvent av unga fröken Engström. Dock är de inte särdeles varierande; och jag drar mycket oftare till med de tråkiga, lättillgängliga svordomarna de flesta säger när de blir arga. Jag har aldrig tyckt om ett tråkigt språk. Därför tyckte jag att det var ett utmärkt tillfälle, såhär några dagar innan terminstentan, att googla snälla, rumsrena kraftuttryck. Dessa tio blev mina favoriter:

- Milda Matilda/Milda makter
- Vid Odens skägg
- För sjutton gubbar
- Nipprans praliner
- Hujedamej
- Nu har du satt din sista potatis
- Nu blommar afalten/löken
- Dra på trissor
- Kära hjärtanens
- Bomber och granater

Det är ju så mycket roligare att skratta åt situationen när något gått fel. Jag har adopterat dessa tio, och ska således försöka implementera dem i mitt vardagliga tal så snart jag kan. So long.

Yo!



Hahaha. Get to Oxaloacetate and that's a grand slam...

Tänk vad tråkigt det måste vara att inte vara så nördig.

Dygnsrytmen

Inatt klockan halv fem på morgonen fann jag det som en ypperlig tidpunkt att rensa avloppet i vasken. Inte för att det var direkt stopp, men det har runnit lite sakta de senaste dagarna. Så jag skruvar isönder alla rör och rengör och det luktar vedervärdigt och sätter ihop och det droppar och jag får fixa och dona i evigheter och allt det där.
Klockan halv fem på morgonen.

Det där med dygnsrytm alltså. Jag blir alltid så tokig på natten, det är därför jag brukar gå och lägga mig vid tio i vanliga fall.

Jag tränar simning också

I somras lyssnade jag på ett antal sommarpratare i P1. Alldeles för få, men några stycken. Den som gjorde störst intryck var Per Olov Enquist, den gamle norrländske författaren. Främst för hur han talte, hans formuleringar och hans så välavvägda konstpauser som gick som en pil rakt in i hjärtat, som sade lika mycket som orden. Och, kanske mest, för några berättelser som sitter så hårt kvar i minnet än idag.

Han berättade till exempel om en gång, då han besökte Litauen, strax efter krigets slut. Litauen var då under sovjets hårda styre. Där drömde man sig bort till de glansdagar, då man kunde tala fritt - eller iallafall friare... Och under den tiden, var Litauen svenskt. Kan ni tänka er, vad längesedan, och vilka tider att drömma sig bort till! Men det var vad man gjorde, efter kriget i Litauen, berättade Per Olov. Han fortsatte, med hur han hade besökt detta land runt femtiotalet: han var ung, och så träffade han en ung litauiska och de gingo på promenad längs vattnet. Längs Östersjön, fast på andra sidan. Flickan jobbade på bank om dagarna, och studerade svenska om kvällarna. Per Olov fann detta mycket besynnerligt. Han frågade varför hon studerade svenska - ty de visste båda två att hon aldrig skulle kunna komma till Sverige, eftersom ryssen var så sträng.

Då stannade flickan, och såg ut över vattnet - ut över Östersjön, och sade: Jag tränar simning också.


Jag tränar simning också.
Vilken dröm, vilken dröm att använda som ström.

Den historien tänker jag ofta, om inte dagligen, på.

Gott nytt år!