Dear God, please help me

Egentligen vet jag inte riktigt vad det var som fick mig så förstummad. Det låg bara så mycket kärlek i det där trädet. Ända ut i varje graciös gren pumpades det kärlek, runt runt runt. Och som jag kämpade med marmeladen... Sensommar tjugohundrasex, jag svettades ikapp med fyra kastruller i ett stekhett kök och sjöng en låt med nationalteatern jag mindes att en glasskompanjon och bäste vän brukade stämma in i. Om en fläkt och en varm sommar. Marmeladen. Inget träd kommer skänka mig så god marmelad igen.

Det var så mycket kärlek i det där trädet. En sådan underlig känsla rusade runt i mina ådror, jag känner den ganska ofta numera, och plötsligt stod jag där igen och stirrade på dem där de stod med den fula oranga sågen och trodde att jag såg i syne. Hoppades att jag hade förlorat vettet.

Mitt älskade plommonträd. Mitt älskade, fantastiska, bästa plommonträd.
Och mitt i all misär stod de och log fånigt. Stolt.

boklycka

få saker gör mig så lycklig som bokrean. att komma in i kulturhusets stora lokal, känna doften av damm och gammal vind blandas med nytryckta boksidor, dra handen längs de ändlösa raderna med livsverk, plågor och glädjestunder. var bok med en egen själ, en egen livshistoria och personlighet. snegla en extra gång på mannen med gul slips med svarta prickar på och le stort när den nästan blinde, svagt utvecklingstörde mannen i fyrtioårsåldern köpte en kama sutra-handbok med en rodnad liknande de rödaste av rosor. överväldigandet av den härliga lokalen, den så omisskänneliga bokreadoften och de dämpade skratten som ekar längs väggarna och det höga taket... trägolvet som knarrar som alla andra år, på sitt karaktäristiska bokreasätt... små vilsna stackare som står med femton för tunga böcker i en bågnande varukorg och fumlar med glasögon och pengar. kan jag köpa den här? den är ju så billig. räcker verkligen pengarna? inte vilja göra bort sig vid kassan.

som min mamma sa, man går in i trelleborgs realokal och tänker att det här går väl på en kvart tjugo minuter, och just som man stigit in genom dörren går en timme eller två mystiskt upp i rök.