When the saints go marching in

Jag sitter i min säng i Dr House. I köket spinner diskmaskinen, och utanför viner snöstormen. Innanför dörren ligger det en dörrmatta där det står HEM LJUVA HEM på. Vid kylen står tretton flak öl. I vardagsrummet ligger tre halvfärdiga korsord, en gitarr och några filmer om vartannat - på tv:n snurrar Le fabuleux destin d'Amélie Poulain. I min säng har jag all världens anatomiböcker att tillgå mitt studerande: gray's anatomy, netter, thieme, marieb, moore&dalley, sobotta. Allihop! Ett litet bibliotek, är vad det är. Och i Faderns bokhylla hittade jag en bok jag velat läsa ett tag, Mitch Alboms The five people you meet in heaven. Jag vet inte hur det kan bli så mycket bättre än såhär. Jag tror att jag på något sätt snurrades in i en snöstormsvind, en av många här utanför fönstret, och damp ner just här, i mitt egna lilla himmelrike.

För det är vad det är, det här.
Ett litet himmelrike. Ett stort, i mitt liv.