Läkarstuderande goes m o r b i d

Jag har börjat upptäcka en viss morbiditet i mitt studerande. Sedan herr Grön tipsade om den vidrigaste sidan någonsin har jag suttit och plöjt igenom plågsamma minuter efter varandra av kadaverdissektioner eftersom de är så enormt lärorika. Har upptäckt att det är bäst att titta på dem innan man äter middag och att undvika att tänka på håret som sitter kvar på skallen, att det är en man som ligger där, en människa, som älskat och andats precis som jag.

Hur ska jag någonsin klara obduktionerna? Hur vänjer man sig?
Nå, jag gör mitt bästa genom att bänka mig framför det här varje kväll med en kopp te i ena handen och anteckningsblock i andra.

Underligare kvällsnöjen blir svåra att finna. Gränsen mellan obducent och styckmördare är hårfin.


Videon om ryggens anatomi finns här.
OBS! Verkligen, varning-varning-varning för känsliga tittare.