Fransyskor och clementiner

Jag har börjat äta enorma mängder clementiner. De senaste dagarna har jag säkert ätit tio tolv stycken varje dag. Undrar om det kan vara farligt. Det är en konstig diet. Det enda den egentligen går ut på är att jag fullkomligen älskar clementiner. Därför äter jag precis hur många jag vill.
Det är DET HÄR som gör det så underbart att vara vuxen. Och ha egen ekonomi. Egen handlarlista.

-en liter mjölk
-gurka
-tre kilo clementiner

Jag vet inte hur mycket vackrare en lista på väg till Coop kan se ut för mig just nu, mitt i detta underliga frosseri.

Tyvärr(?) får det mig dock att tänka på en enerverande gammal undervisningsfilmserie vi alltid såg på i högstadiet under franskalektionerna. Flickan det handlar om heter Clementine, eller med någon liknande stavning - och varje gång jag sträcker handen till fruktskålen (som f.ö. är gjord av en fantastisk konsthantverkare vid namn Jenny Westin) börjar en hurtig slinga ringa genom mitt huvud.
Clemantine, clem-clem-clem-clem... Clemantine, clem-clem-clem-clem.
Håhåjaja!

Men vad gör jag inte för de små gudagåvornas skull.