Kom, ge dom tiderna tillbaks

Tänk att vissa ställen kan vara sådär läskigt bekanta även om man inte gått där på flera år. Hur man fortfarande vet precis hur stenarna ligger och vart man ska gå ner i den brantaste backen, även om allt är lite mindre numera... Tjugo kilo svamp i ösregn och phil collins på radion, jag är hemma. Hemma där pågensbilen fortfarande står parkerad där den alltid stått, där rostiga plogar blivit ännu rostigare och ängar för tankarna till svunna tider då vi sprang i våra sockersöta gräsfläckade klänningar och plåster på knäna, när jorden värmde våra bara fötter och världen bara var sådär underbar den kan vara när man är fem och verkligheten inte hunnit störa ens stora, vackra drömmar än, när naiviteten var vår trogne följeslagare och en dag bara var till för att skrattas bort...