Malexander... Detta kära återseende utan dess like. Malex är alltid Malex, som en barndomsvän man nästan glömt bort. Man dammar av och tänker: det är samma kärlek nu som då, samma känslor.
Samma enorma känslor.

Blixtförälskad

Förut har jag känt: en sådan här häst skulle man haft om man bara hade tid och pengar.
Nu tänker jag: jag måste skaffa mig tid och pengar bara jag får ha den här hästen i resten av våra liv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men mest av allt längtar jag efter att ta ett månskensbad i Sommen.
Det är vad jag verkligen behöver.
Mer än någonting annat. Egentligen.

Snart andas jag på nytt.

The blues are brewin'

Jag står bara och stampar. Ibland längtar jag efter Honom, ibland efter Yrket, ibland efter Ingenting. Jag längtar alltid efter Livet utan att veta var jag borde leta för att finna det.

Allt jag någonsin skrivit känns som en lögn. Men jag bryr mig inte tillräckligt för att radera det. Vissa dagar måste man andas på spegeln för att veta att man lever sa Stig Dagerman en gång.

Idag är en sån dag. Just den här delen av mitt liv är sådan, jag måste ge fysiska bevis på att jag lever för det känns inte som att mina celler andas och delas, det känns som att allting står still, som vid en vändning på väg mot den stundande degraderingen.


Jag känne mig döende, jag är döende, vi är alla döende.
Det känns som om alla mina celler gett upp, som om hela jag gett upp mot det stora onda och jag hatar det.