Två sekunder är Atlanten

Två sekunder. Dessa ynka två sekunder mellan orden gör mig medveten om skillnaden, om avståndet, om atlanten mellan oss. Jag hör att hon är lycklig, och jag blinkar bort en tår, jag är inte lycklig. Jag brände vid potatisen. Hur kan man bränna vid potatis? Man steker ju inte potatis, man kokar potatis, hur kan man bränna vid potatisen? Jag brände vid potatisen. Två sekunder är atlanten. Atlanten! Jag dricker te med honung som kommer ifrån en biologinörd från Lund. Man ska handla lokalt har de sagt. Lokalt, Trelleborg och Lund är inte samma sak men jag tycker ändå att det är lokalt. Jag handlar från den snälla biologinörden ifrån Lund med egna bin som aldrig slutar förvåna mig. Handla lokalt, nu kan jag inte ens tänka på miljön utan att tänka på skolan, det är dags att sluta nu! Det är dags att sluta nu. Atlanten tar två sekunder, åtta timmar, två sekunder. Beroende på färdsätt.

- Hör du mig! Hör du mig? Jag sa att jag saknar dig, jag saknar dig, syster.
...
- Mia... jag hör dig inte Mia, du försvinner...


Två sekunder. Två sekunder är Atlanten.